HelenaKatarina

Ok, såhär är det. Jag saknar inte guidelivet men... Ja just det, MEN.
Det va en tid i mitt liv då jag hade det sjukt jävla underbart, sjukt jävla roligt och sjukt jävla jobbigt! Så kan man väl sammanfatta det tror jag.
Jag träffade människor som jag aldrig skulle träffat annars, jag träffade människor som jag verkligen avskydde och människor som jag verkligen älskade. Alla är inte kvar i mitt liv men många är, iaf dem jag älskar ;)

Det är konstigt det där. Hur några få år av ens liv kan göra så himla stor skillnad. Skulle någon ha sagt till mig att jag skulle arbeta utomlands i 4 år för att sen komma hem till Sverige som en ny människa skulle jag tog bara ha skrattat. För det är lite skrattretande ändå. Jag grät när ja åkte, då 17 eller 19 mars 2007 eller när det nu var, och jag grät när jag kom hem den 25 november förra året. Det va jobbigt båda gångerna, otroligt jobbigt! Men däremellan, från mars 2007-november 2010 så har ja haft de absolut bästa stunderna i mitt liv, träffat dem mest fantastiska människorna och fått vänner för livet!

För vem kan glömma teamfoto i soluppgången vid Mambo, rödtjut på Emilias balkong, Friends på 112:an, alla turer till Metropolis, flygplatsen i Chania, shopping på Atlantico med Bella, alla fester i Hålet, efterrätter på Nymfi, pyramiderna, kaffe på Costa med Cissi, regn i Phuket eller en frappé på Faros?

Jag minns det och jag saknar det. Kan inte hjälpas.
Men det betyder inte alls att jag inte gillar att vara hemma. För det gör jag. Jag älskar att bo i Sverige, älskar mitt jobb och jag älskar framförallt att jag kan umgås med vänner och familj hela tiden om jag vill. ♥







Lovely! ♥