HelenaKatarina

Vaknade imorse, huvudværk och lite lætt bakis. Men oj vilken kvæll vi hade igår. Børjade med en middag på Afrodite, Kleftiko :) MUMMA! Sen vidare till Beyound och en jættestark men ændå god drink. Sen mot Tempo och fest hela natten lång. Många jægerbombs blev de och en hel del ursus med redbulkl också før den delen. Halv sex tror jag vi va hemma igen...
Åkte till stranden och vid 11 och nu ær jag hemma igen. Sidsel jobbar och jag sitter hær och funderar på att antingen ta en liten tupplur eller læsa en bok på balkongen. Tror det får bli tupplur først och sen ballen ;)
Man vill ju gærna utnyttja utsikten lite... 


♥ Bæsta!


Mmmm!


Puss!

Lars Winnerbäck - Han är bra han.

Jag åker till Samos på onsdag, ville bara säga det ;)

I fredags blev det en jägerbombsfest som hette duga kan man väl säga. Det blev många jägerbombs och ganska mycket annat också. Otroligt rolig fest! Sen kom grannarna och ville vara med också vilket livade upp stämningen ännu mer ;)

I lördags åkte vi iaf till Saltholmen för att ta båten över till Vrångö, så himla fint i skärgården! Spenderade hela eftermiddagen där och väl hemma igen va det in i duschen för att sen ta oss till Red Lion och deras baby back ribs. Oj herre gud va ja har längtat! Dem är nämligen så goda att det tillomed börjar vattnas i munnen nu. Mmmm va gott!
Och igår då, eftersom vi inte va ute i lördags så gäller det ju att passa på att utnyttja söndagen till fullo. Hur gör man det? Jo Liseberg ;) Yey!

Nu blir det jobb hela dagen och sen mys ikväll med familjen Moritz ♥

Puss

Dagarna bara går och går och sommaren springer iväg. Va sjutton! Det är redan mitten av juli. Tiden går alldeles för fort! Men samtidigt så händer så mycket roligt hela tiden och ja träffar så himla många fantastiska människor varje dag. Får väl passa på att njuta. 

Två veckor kvar till Samos och Sidsel ♥ Och en vecka kvar tills ja har semester med bästa Emilia, Jim och Edvin. Har beställt taxfree nu också. Säkert alldeles för mycket onödigt men roligt ;)

Va på Lisberg i måndags förresten. Skulle gå på Lotta och sjunga men det blev inte så mycket av det eftersom vi hamnade för långt bak så va det inte så kul. Det är ju dessutom så mycket roligare att utmana döden genom att åka AtmosFEAR direkt efter det varit tekniskt fel. Jätte roligt verkligen...
Trodde jag skulle dö. Det är mycket högre än vad man tror och överhuvudtaget kan tänka sig och när man väl är upp så är det ju helt enorm utsikt men kan man njuta av det? Nej. Sen faller man. Faller, faller och faller. Herre jävlar vad man faller! OCh sen är de slut. Helt skakis!

Det värsta är att ja kommer bli tvungen att åka den till helgen igen och kanske nästa vecka också... GAH!

Lördag innebär inflyttningsfest/bålfest. Så är det med det!

Hatten på ;) som Mattias skulle sagt.

Igår träffade jag finaste Kristin som ja bodde med på guideskolan. Hade inte träffats på 3 år, herre gud va tiden går! Massa catch up och jordgubbar senare så stupade jag i säng för att stiga upp vid 5-tiden idag. Puha! Men det bästa är, detta är sista lördagen jag jobbar på länge. Awesome :)

Puss

7 månader och 13 dagar tog det innan jag inte tyckte det var jobbigt att prata om mig och Robert och att det tagit slut. Är det inte helt fantastiskt och väldigt hemskt på samma gång?
Hemskt eftersom det tagit så lång tid men också helt fantastiskt eftersom ja inte tycker det är jobbigt längre. Jag tycker heller inte det är kul :) Men ja, ni fattar kanske.
Då, för 7 månader och 15 dagar sen trodde jag aldrig jag skulle kunna vara glad igen. Det kändes faktiskt så. Nu när man tänker tillbaka på det så känner jag inte igen mig själv. Jag kände inte för att ringa någon och jag kände inte för att göra någonting alls. Exempelvis så berättade jag inte för någon av mina vänner hemma i Sverige att jag var hemma förrän efter två veckor. Jag ville inte, jag kunde inte prata om det.
De enda jag pratade med var min familj och Emilia. Urjobbig var jag nog ;) Vet inte hur många gånger jag satt i min systers soffa och bara grät eller hur många gånger jag låg hemma i min säng hos mina föräldrar och tårarna ville bara inte sluta rinna. Alla tjatade på mig att det hela måste få ett slut, såhär kunde det bara inte fortsätta. Jag såg det inte, jag såg inget slut på det, bara en gråzon.
Och det var också detta som mitt tal på min systers och Mikaels bröllop handlade om, hur dem ställt upp för mig under hela denna tid. För jag tror inte alls att dem alltid tyckte det var roligt när jag kom hem till dem med gråten i halsen ;) Eller när vi sitter och pratar och dem upptäcker att jag sitter och gråter. Listan kan göras lång men som sagt, jag tror ni fattar, jag var inte den roligaste människan att umgås med under denna tiden.  

Nu, 7 månader och 15 dagar senare, vaknar jag inte längre upp varje morgon och undrar vad han gör. Jag skiter inte i det men jag kan inte säga att jag bryr mig särskilt mycket heller. Hemskt egentligen men, ärligt talat, helt jävla sant. Ser på facebook att han har nytt förhållande. Trodde jag skulle bli ledsen men det blev jag inte. Det kändes helt likgiltigt. Jag önskar inte dem all lycka i världen, där är jag inte än, men jag kan ju ändå önska honom all lycka i världen.

Är jag arg? Nä inte egentligen, kanske lite på mig själv för att ja lät det gå så lång tid men annars inte alls. Ångrar jag något? Absolut, massor. Men det är ingen idé för det går inte att ta tillbaka.

Och Ni undrar säkert varför jag skriver detta. Jadu, jag vet inte. För ja behövde skriva det, för att jag tycker att ni förtjänar att veta, för att jag är lycklig nu, för att allt känns så sjukt bra just nu! ♥

The first person who´s on your mind the moment you open your eyes after a long sleep is the reason either for your happiness or your pain.