Va ute och sprang idag när ja kommit hem från kursen. Yes alltså kan man tänka då. Men nä du, det va sån jävla motvind så ibland kändes det som ja stod still. Skitkul också att ja möter en annan manlig löpare i en uppförsbacke, ja alltså uppför för mig och nedför för honom. Han pilar iväg som om han vägde ett gram och ja stånkade upp för backen som om ja va gravid i 8 månaden. Roligt haha.
Fortsätter framåt, backe på backe på backe... Kommer till sista nedförsbacken, lång och skön! Mumma för benen. Och vem möter ja där? Jo samma manliga löpare, han påväg upp denna gång och ja påväg ner. Skrattar igenkännande och springer vidare åt varsitt håll.

Nu till det roliga i det hela, han såg lika pigg ut när han sprang nedför som när han sprang uppför. Jag däremot va rätt mycket piggare i nedförsbacken. Va faan!

Ja måste nog springa lite mer...